Hishultsjärn i danskt slott
Kring Hishult fanns en gång, för åtskilliga sekler sedan, en lummig grönska bestående av bokskog och annan lövskog, där viltet frodades och människan skaffade sig timmer till bostäder och uthus. Men på medeltiden började den lummiga grönskan försvinna. Det var utvinningen av järnmalm som brandskattade lövskogen. Virket behövdes till att elda masugnarna med, i vilka myrmalmen utvanns.
 Export till Danmark
Detta var under den danska tiden och järnet var av stor betydelse för danskarna som själva inte hade några större fyndigheter av denna metall. Bl.a. skeppades från Hishults alla små masugnar år 1562 tontals med järn till Köpenhamn som skulle ingå i den nya kungaborgen i den danska huvudstaden.
Bönderna slet och slavade för att få ihop så mycket järn som fogdarna försökte pressa ur deras små masugnar. Järnmalmsframställningen var den första "industriella" utvinningen i Iszolthe län, som omfattade hela Hishults socken och ett par intilliggande socknar. Järnet eller järnoxidhydratet utvanns ur sjöar och myrar.
Långvarig utvinning
Myrmalmen togs upp på vintern eller våren och den fick sedan ligga och torka. På hösten var det dags att smälta järnet i de små öppna reduktionsugnarna oftast placerade intill något vattendrag. Arkeologer har funnit åtskilliga slagghögar av överbliven järnmalm kring Hishult, vilket befäster sanningshalten beträffande den stora järnutvinningen som under ett par hundra år förekom här.
Omkring mitten av 1600-talet upphörde tillverkningen av järn i Hishult. Halland var inte längre danskt och i Sverige fanns det gott om gruvor och masugnar som gjorde utvinningen av den viktiga metallen betydligt enklare och bättre.
<<Tillbaka
|
